♥
♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Handla tvärtemot känslan
När du sitter och grubblar, är nedstämd eller helt förkrossad och storlipar testa att handla tvärtemot känslan, tvinga på dig ett skratt genom att exempelvis gå in på en hysterisk rolig hemsida och kolla på sjukt galna bilder eller kolla på roliga klipp på youtube. När du är jätteglad och känner dig på topp testa då att läsa om andra människors tragedier och sätt dig in i dom, se en riktig hjärtekrossande dramafilm eller tänk på en hemsk händelse i ditt liv och känn sorgen. Gå från en känsla till den motsatta och befinn dig i den motsatta känslan en liten stund och bryt sedan och gå tillbaka till den känska du hade innan du gjorde detta lilla experiment. Det är ganska svårt ellerhur?
Personligen skulle jag nog inte klara av att gå från glad till ledsen för att sedan gå tillbaka till glad men det är bra att öva sig i sina känslor och att få kontroll och att kunna välja sin inställning och ha makten att kunna påverka. Jag skulle förmodligen gå från glad till helt uppgiven för att sedan stanna i uppgivenheten och att gå från hysteriskt ledsen och fylld med ångest till att skratta och bli glad känns smått omöjligt men jag ska öva på det i veckan bara för att jag vet att jag behöver det.
Aint no sunshine...
...when he's gone.
I natt har jag drömt en hel del mardrlömmar under de små korta perioder jag faktiskt lyckats somna. Bland annat drömde jag att min farmor, jag och en till person smög runt i något amerikanskt "slum kvarter" (ett kvarter med trasiga trähus, inte lägenhetsbyggnader) på nattetid. Vi tar oss in på en bakgård till ett hus med nät som staket. Inne på gården sitter en gigantisk hund fastkedjad, den är äcklig och har bölder på huvudet. Helt plötsligt kommer en galen kvinna ut med två sprutor i handen som hon kör upp i min farmors hals och sen skjuter hon henne. Hunden sätter efter min kompis och sen vaknar jag. Varför drömmer jag sånt här?
Det regnar ute och det känns inte alls bra fast å andra sidan åker jag till Stockholm om 7 timmar och jag hoppas att det inte regnar där för jag hatar regn. Det var jättejobbigt att cykla till sjukhuset i motvind, uppförsbacke och regn.. hemfärden var ännu värre för då hade jag ännu mer motvind.
Regn är deprimerande, allt jag ser när jag tittar ut är fula hus och regn.
Tron:Legacy
En känd speldesigner har har skapat en virituell värld dit riktiga människor kan teleporteras/transporteras/överföras men ingen vet om hans hemlighet, en dag försvinner han och förblir borta i 12 år tills dess att hans son hittar hans labb och lyckas hacka sig in i systemet och även han förs in i den virituella världen som hans far har skapat. Nu börjar äventyret, den förlorade fadern återförenas med sin son och nu måste de kämpa sida vid sida så att inte den elaka spelgubben i spelet inte lyckas ta sig ut till den riktiga världen och förstöra den.
Det är inte en bra film i mina ögon. Jag gav den motvilligt ett försök och ångrar varenda minut och ändå har jag inte sett klart den men ärligt talat så bryr jag mig inte om hur den slutar för den var så otroligt tråkig och stel att jag hellre kollar på "faintinggoats" på youtube.
=(
Ännu en ångestfylld dag avklarad. Småsaker känns bara drygt och jag har ingen direkt motivation eller ork att göra något. Positiva saker blir liksom inte heller jätteroliga eller ibland ens genomförbara. Dock är jag lite gladare nu för jag ha köpt en liten present åt mig själv - samsung galaxy s2. Den är underbar!!
Imorgon ska jag hämta lite medicin och sen antar jag att jag ska hem men vi får väl se, tar cykeln så jag kanske cyklar en liten omväg bara för att jag behöver mitt space just nu, känner mig inträngd och påträngd. Trots att jag har stängt av telefonen och sagt till en del som har ringt att jag inte orkar prata så insisterar de på att fortsätta ringa. Jag behöver faktiskt också få vara ifred ibland trots att jag kan vara jätte social och vanligtvis älskar att prata i telefon.
Nu kollar jag på prometheus och leker med min nya telefon, iiih!
Ice Age 3
Den här filmen tar dig tusen år tillbaka i tiden när jorden var täckt av is och många av dagens utdöda djur fortfarande lever. Två mammutar, en sabeltandad tiger, två pungråttor och en sengångare lever tillsammans som en flock, en väldigt udda flock med andra ord. Sid (sengångaren) är en väldigt intelligensbefriad varelse som inte riktigt förstår allt det där som är så självklart för alla andra, han har dålig hygien och förstår inte sociala koder. Hans bästa vän Manny väntar barn med sin brud Ellie, Diego (tigern) lämnar flocken och Sid inser att flocken håller på att splittras och vill skaffa sig sin egen familj.
Av en slump ramlar Sid ner i ett hål genom isen där han hittar 3 övergivna ägg. Han kidnappar äggen och är med när de kläcks, 3 små dinosaurier ser Sid som sin mor trots att han egentligen inte är det. När denn riktiga mamman kommer upp från en okänd värld under isen och ska ha tillbaka sina barn så tar hon med sig Sid. Nu står hela den f.d flockens vänskap på spel. Ska de lyckas rädda Sid från dinosaurierna?
Det är en film som sätter vänskap på spel med mycket humor som inte bara barn skrattar åt utan även ungdomar och vuxna. Det är den tredje filmen i ICE AGE - serien, det finns nu en fjärde film "continential drift" som nu går på bio.
My beautyqueen
Tänk att Gud har skapat hela världen och inte minst min underbart fina katt. Hon är som ett konstverk, så vacker!
Uppgiven
Idag har Matilda och Jonatan gift sig. Det var magiskt på så många olika sätt, det var liksom lyckligt samtidigt som det var så hjärteskärande för jag insåg så himla många saker som jag egentligen vet. Det ska vara jag och Molombe, det är honom jag vill stå med där i kyrkan och säga JA till. Det är honom jag vill säga att jag vill leva med till livets slut och jag vill att vi ska leva för alltid. Jag vill se honom djupt i ögonen och berätta för honom hur mycket jag älskar honom.
Jag önskar inget mer än att få en sista dag med honom då jag kan berätta hur mycket jag uppskattar honom, hur värdefull han är för mig och hur stark min kärlek till honom är. Det finns så mycket jag har kvar att visa, så mycket jag vill säga och så många upplevelser jag vill dela med mig av.
Jag förstår inte hur jag är här idag, jag förstår inte hur jag orkar leva utan honom. Det gör så ont i mig på alla sätt det kan göra ont. Mitt hjärta är trasigt, totalt krossat. Varje andetag tar emot, det blir aldrig bättre. Varför blev det som det blev? Jag återupplever händelsen varje dag, paniken, känslorna, chocken - allt. Det går inte att stänga av, ibland kan jag koppla bort.. det har blivit en överlevnadsstrategi.
Det krigar på insidan, i min hjärna, i mitt hjärta. Alla mina känslor kastar bomber på varandra, min själ skriker efter ro, efter fred.
Molombe Sammah Mbua I love you
bebismys
De flesta i min bekantskapskrets har barn eller ska få barn och jag är lite avis men ändå inte så farligt. Jag vill vänta tills jag är redo och just nu är jag allt annat än redo. Det jag måste kunna göra innan jag blir gravid är att ta hand om mig själv och inte vara så jävla dömande mot mig själv för hur ska jag orka ta hand om ett barn när jag inte bryr mig om mig själv?
Ibland vill jag också mysa sådär som bara mammor och pappor kan men jag har ju faktiskt Grace och Carl så jag klarar mig. Mys med katt är faktiskt inte så dumt det heller och det krävs inte lika mycket arbete.
En till dikt
Minutvisaren släpar fram på klockan och sekunderna dunkar tungt i mitt huvud
Tårarna flyter till takten av panik
Ljudet av skratt från glada människor får mig att känna mig som den olyckligaste i världen
Blickar från andra får mig att känna som om det inte finns någon mindre människa än jag
Skulden skriker på skammen som i ren skräck gömmer sig i det smärtsammaste såret
Socker blir till salt och allt svider
Bokstäver blir till siffror och siffror till figurer
Dina ord ekar i mitt huvud som är överfullt av tomhet
Din frånvaro sliter upp de allra djupaste av mina ärr
Din närvaro får mig att inse hur svag jag är
Tårarna flyter till takten av panik
Ljudet av skratt från glada människor får mig att känna mig som den olyckligaste i världen
Blickar från andra får mig att känna som om det inte finns någon mindre människa än jag
Skulden skriker på skammen som i ren skräck gömmer sig i det smärtsammaste såret
Socker blir till salt och allt svider
Bokstäver blir till siffror och siffror till figurer
Dina ord ekar i mitt huvud som är överfullt av tomhet
Din frånvaro sliter upp de allra djupaste av mina ärr
Din närvaro får mig att inse hur svag jag är
Dikt
Utöver att måla så skriver jag en del, nu var det ett tag sedan men jag har en hel del på lager. De felsta dikterna jag skrivit är till skillnad från mina färgglada tavlor väldigt mörka och dystra. Ångest, ensamhet och döden är en röd tråd men det har alltid varit jobbigt att befinna sig innanför muren jag så duktigt byggt upp och genom ord har jag försökt förklara för andra men kanske främst för mig själv hur jag egentligen mår och har mått.
DIMMAN
Mörkret flyr och dimman lättar
Luften är ren och oanvänd
Jag öppnar mina ögon men stänger dem snabbt igen
Här finns ingenting att se
Det finns ingenting att uppleva
Alla drömmar är bortglömda
Inget liv finns kvar
Jag önskar att jag inte vore ensam
Fast i en fälla
Det finns ingen att be om hjälpo
Det finns ingen att hjälpa
Snart faller mörkret igen
Den här gången slipper jag se dimman lätta
Jag behöver inte vakna igen
För även jag kommer att slukas
För jag är det sista offret
Luften är ren och oanvänd
Jag öppnar mina ögon men stänger dem snabbt igen
Här finns ingenting att se
Det finns ingenting att uppleva
Alla drömmar är bortglömda
Inget liv finns kvar
Jag önskar att jag inte vore ensam
Fast i en fälla
Det finns ingen att be om hjälpo
Det finns ingen att hjälpa
Snart faller mörkret igen
Den här gången slipper jag se dimman lätta
Jag behöver inte vakna igen
För även jag kommer att slukas
För jag är det sista offret
//Therese
