Dikt
Utöver att måla så skriver jag en del, nu var det ett tag sedan men jag har en hel del på lager. De felsta dikterna jag skrivit är till skillnad från mina färgglada tavlor väldigt mörka och dystra. Ångest, ensamhet och döden är en röd tråd men det har alltid varit jobbigt att befinna sig innanför muren jag så duktigt byggt upp och genom ord har jag försökt förklara för andra men kanske främst för mig själv hur jag egentligen mår och har mått.
DIMMAN
Mörkret flyr och dimman lättar
Luften är ren och oanvänd
Jag öppnar mina ögon men stänger dem snabbt igen
Här finns ingenting att se
Det finns ingenting att uppleva
Alla drömmar är bortglömda
Inget liv finns kvar
Jag önskar att jag inte vore ensam
Fast i en fälla
Det finns ingen att be om hjälpo
Det finns ingen att hjälpa
Snart faller mörkret igen
Den här gången slipper jag se dimman lätta
Jag behöver inte vakna igen
För även jag kommer att slukas
För jag är det sista offret
Luften är ren och oanvänd
Jag öppnar mina ögon men stänger dem snabbt igen
Här finns ingenting att se
Det finns ingenting att uppleva
Alla drömmar är bortglömda
Inget liv finns kvar
Jag önskar att jag inte vore ensam
Fast i en fälla
Det finns ingen att be om hjälpo
Det finns ingen att hjälpa
Snart faller mörkret igen
Den här gången slipper jag se dimman lätta
Jag behöver inte vakna igen
För även jag kommer att slukas
För jag är det sista offret
//Therese
Kommentarer
Trackback
