The reason why I am still fighting
Ibland undrar jag vad meningen med livet är. Varför vi föds och varför vi dör, varför våra liv ser så olika ut och varför vi tänker så olika. Jag har inte kommit fram till något vettigt utan blir snarare bara mer deprimerad eftersom att jag inte finner någon mening. Allt är större än mig och jag är less på att känna mig så liten. Samtidigt så finns det stunder och gnuttor av ljus då jag känner att jag inte behöver veta allt, jag behöver inte ha kontroll över hela världen utan jag bara är i nuet. När jag målar är en av de stunderna.
Tiden bara flyger samtidigt som jag är i nuet utan att ifrågasätta omvärlden samtidigt som jag har sinnet inställt på radikal acceptans. Sedan är mina tavlor "glada" och färgglada, det är nästan som att jag delar med mig av den lilla glädje jag känner, resten av dagarna brukar vara ganska gråa men när jag målar är både jag och tavlorna färgglada.
Ibland tror jag nästan att jag målar för att påminna mig själv om att allt inte är grått för när jag känner mig glad så måste jag måla, det är nästan lite som att göra ett själsligt avtryck på en vit duk. En del människor säger att måla är terapi för själen och det gäller nog för mig med i och med att det mesta i min värld är grått, svart, mörkt och kallt.
Att måla är roligt i och med att jag gör det när jag redan känner mig glad och det förstärker känslan, jag mår bra av det och jag kommer inte att sluta.
//Theresep
Kommentarer
Trackback
